Figge

Älskade bebis, sån perfektion. Lillebror Figge är här och jag är så kär i honom. En vecka gammal i morgon! Och Link är så rar mot honom och ska pussas och gosa. Tvåbarnsmamma nu alltså. Underbart! 💕

Murphys lag

Alltså, inte för att jag / vi brukar fira Alla hjärtans dag men roligare kunde man haft än att ägna sig åt sanering hela eftermiddagen och kvällen på grund av pajjad diskmaskin. Peppen att ge sig ut och krångelköpa en ny helgen innan vi blir tvåbarnsföräldrar känns sådär. Har samtidigt bakat syltkakor med Link och halva delen av en kladdkaka eftersom jag ska ha någon form av födelsedagsfika här i morgon. Under måndagen då jag fyller 32 blir det möte på SÖS inför tisdagens Snipp Snipp ✂️ Hehe. Älskade diskmaskin, I love you fast du är gammal. Töm ut ditt vatten I beg you. Jag orkar inte köra höggravid till Elgiganten. Jag kan bara vagga runt i lägenheten, ligga i sängen med tensapparaten på ryggen och lyssna på pod. Kan inte ens hämta eller lämna på dagis pga foglossningen. Jag vill inte lägga flera tusen riksdaler på en diskmaskin. Jag vill ha dom på sparkontot. 

Och miffot som bodde här i lägenheten innan oss verkar inte ha släppt in folk som ska kolla saker, tex ventilation och avloppen. Så nu får vi bistra brev om att de kommer tillbaka för ett nytt försök. Jävla tomte.

Grannarna ovanför är inte heller kloka. Deras lilla barn (i Links ålder) är uppe jämt och springer på nätterna. Sover aldrig. Bebisen skriker dygnet runt. Det verkar bo minst fem vuxna där som skriker, skrålar och borrar på nätterna. Samt flyttar möbler varje kväll. Yay. För tillfället härmar de vuxna bebisens skrik. Ja jag är lite irriterad idag. Ska väl färdigställa kakfan till i möra.

Åtta dagar

Tung och trött.

Link med mormor.

Den här foglossningen. Kunde knappt ta mig till dagis i eftermiddags. Stannade hundra gånger och grät. Grät ännu mer sen. Grät hemma. Att inte kunna gå. Som om någon kör in knivar i underlivet på mig, den skärande smärtan i hela bäckenet. Så sinnessjukt. Men det är åtta dagar kvar och det är också sinnessjukt. Längtar så efter vår lilla bebis. Det gör vi alla. 

I helgen gick Link på bio för första gången. Han, jag och min mamma såg Bamse-filmen. Spännande för honom. Sen hade vi övernattning hos min lilla mamma. Supermysigt. Gäller att passa på nu innan nedkomsten. Utkomsten. Utplockandet. 

Föräldraledig

Första dagen på min föräldraledighet. Eller jag har semester ett par dar först men ändå. Ledig i alla fall. När jag hade lämnat Link på dagis och klockan var halv nio kände jag bara "jaha vad ska jag göra NU då?" Dök ner i soffan och kollade på dålig tv. Somnade en stund av Maulous Efter tio. Slöade fram till lunch. Kände mig samtidigt rastlös och som att jag inte riktigt förtjänade att vara hemma. Sen städade jag typ hela lägenheten och kylen och ordnade med två tvättar och grejade lite. Hämtade Link på dagis fyra. Samtidigt så oerhört skönt att inte stressa till jobbet. Till tåget, bussen och vidare. Vara hemifrån elva timmar om dagen. Lillebror knölar runt, med små vassa knän och armbågar. Får väl samla mina krafter nu då, de fjorton dagarna som är kvar. 

37 dagar!

Oh lord. Tar igen mig i soffan. Link blev sjuk igår, feber och kräk. Lilla ynkling. Inte mycket sömn för hönsmamman som blir sittande vaken beredd med kräkshink och regelbundna temp-kollar när den lilla kroppen kokar. Han hade till och med någon form av frossa i natt. Inte feberkramper, men nåt åt det hållet. Inget Ikea-besök för oss idag. Vi skulle köpt större säng till Link och spjälis till lillebror. Får hoppas att jag orkar köra nästa helg. Foglossningen blir värre för varje dag. Längtar efter min kropp. Efter att kunna ha byxor, haha. Till och med preggobrallorna sitter åt och han blir ju helt skogstokig så fort nåt trycker på magen. Om 37 dagar är han här. Jag har i alla fall äntligen börjat packa BB-väskan.  Vi funderar mycket på vad han ska heta egentligen. Och Link undrar om han kanske är lik sin lillebror? Mysig tid. 

Dan före dan före dan

Värsta julutmaningen är över. Ikladdandet av knäcksmet i hundratals knäckformar som bara välter. C'est fini, hurra! Vår vackra gran med paketet giganticus bakom (till Link såklart) är klädd sedan Lucia, nu med tillägget smällkarameller. 

Lillebrollan är vild och galen och söker en huvudroll i nästa Alien-film. Mitt bäcken, min nerv i ryggen samt mina fötter är inte mina största vänner eller fans. Har haft världens bråk med Link idag, det är inte alltid populärt att bo två trappor upp utan hiss när unge herr Montén nästan alltid vägrar att gå up för dessa själv. Förut kunde jag ju bära honom, det går inte nu, han väger säkert 16 kilo och jag får sammandragningar och foglossning bara jag ska gå till tåget i sakta mak. Dessutom, efter snittet får/kan jag absolut inte bära honom uppför några trappor, jag kommer ju knappt få bära lillebror. Link måste lära sig detta redan nu men det är svårt. Han är van att få som han vill. (Nyttigt med syskon...) och han har varit oerhört mammig senaste tiden, mer än vanligt. Som om han känner på sig att det inte blir ett party att dela mig med någon. Så har jag haft dåligt samvete för det bråket. Hatar att bråka med honom. 

I morgon kommer svärmor, på julafton massa andra släktingar och julfirandet i Monténs regi kan starta för första gången. Ska bli skitkul och mysigt. Underbart att ha plats så det går att ha gäster!

Lyfta på locket

Återvände till Flempan. Har inte varit där sen sista flyttlasset gick i juni. 726:an från Västerbroplan. Kringelkrokvägen genom industriområdena. Tittade på himlen som var glödande röd. Klev av vid Huddinge sjukhus, vände mig om med julmusik i öronen och såg på det blåsiga Flemingsbergs centrum. Minnen precis överallt. Här bodde vi i 8,5 år. Har såväl bakishandlat chirre och lärre som det allra första blöjpaketet i mataffären. Trodde inte det skulle kännas så vemodigt. Som jag tyckte illa om det stället på slutet. Nu, bara nostalgi. In på sjukhuset, köpa en kaffe på Pressis och leta efter K88, Animamottagningen. Tre fjärdedelar av graviditeten är avklarad, fyra år har gått sedan den förra. Först nu skulle jag prata om vad som hände 15 mars 2010 och som blev orsaken till mitt planerade snitt 18 februari 2014. Vidrigt att närma sig förlossningsavdelningsområde. BB-avdelningar. Gick ur hissen och det första jag såg var liten plastlåda med liten bebis. Rysningar. In på avdelningen, doften av alkogel och kompakt tystnad. In i väntrummet. En plastlåda, en förstagångsmamma med mobilen vid örat och dottern i famnen. Julstjärnor i fönstret och Eurosport på tv:n. Vidrigt. Hjärtklappning och holabalo i magen. Om tio veckor är du ute. Sedan träffa barnmorska Agneta. Genomgång av journalen. Och av själen. Trodde jag skulle gråta mer. Blev bara lite. Hon var så snäll och förstående. Hon sa att jag hade gjort ett jättejobb den där gången. Och att hon helt och fullt förstod mitt val med snittet. Locket hade lirkats upp lite. Ska tillbaka i januari och prata med en psykolog. Så att jag kan ta av locket helt och sedan slänga burkjäveln och gå vidare och njuta av att bli tvåbarnsmamma.

Ge mig jullov

Så mycket på jobbet. Hundra (nja) bilagor i produktion samtidigt och alla andra sidor vi gör. Är sjukt glad att jag är ledig 23 och 27 december. Jullov i nio dagar! Sen jobba januari ut. Sen ledig två veckor, fira min 32-årsdag på SÖS för inskrivning och grejs inför snittet den 18e. Sen är han här, lillebrollan! Måste ta tag i alla förberedelser! Tvätta bebiskläderna, kolla att vagnen funkar, leta reda på skötbordet, åkpåsar and so on. Packa nån form av bb-väska till mig och bebis. Allt detta var klart myyycket tidigare förra gången. Nu går veckorna på en sekund. Link igår: "Mamma, det snöade men din bebis kom inte!" Bara för att vi sagt att först ska snön komma, sen kommer mammas bebis (typ i somras så han skulle få nåt begrepp om hur låååång tid det var kvar)

Älskar att det är jul snart. En till som gör det:

Preggomamsen-tramsen i vecka 28:

Snip snip ✂

Fick mitt snitt beviljat. Tack gode Gud. Det kändes långt ifrån självklart när jag satt där. Läkaren tyckte inte att vare sig förlossningen i sig eller hur skadad jag blev var skäl nog, om det bara skulle handlat om det. Men eftersom Link blev så tagen av förlossningen med sugklocka, bajs i fostervatten, tio sammandragningar/värkar på tio minuter, sedan slö, blå och gulsot så godkände hon snitt. Förmodligen 18 februari. Lillebrollan, så skönt för honom att slippa födas vaginalt. 

Underbara helg

Ahhh dessa helger. Jag är så för-ebannat trött, som Alex Schulman uttalar det, när fredagen kommer. Undrar lite över järnvärdet. Men att få ha fredag, få handla lite extra god frulle till lördan med Tropicanajucie, Danonino-yoghurt till Link, kanske nåt gott bröd och nån skinka... Få lägga sig och veta att man inte ska ställa ett enda alarm klockan noll sex, ljuvligt. Planera in roliga helgsaker med familjen och hinna röja och städa. Gud hade inte klarat mig utan helgen. Idag var vi och Link på kalas hos en dagiskompis till Link, fullt röj och väldigt trevligt. Roligt att prata med andra föräldrar från förskolan. I morgon kommer min kusin och hennes familj på fika. 

Har fått kallelse till SÖS för att diskutera snitt med läkaren. Är sjukt nervös. Vet inte hur jag ska tackla det om dom säger nej. Problemet är ju att denna gosse icke kommer att födas vaginalt, det kommer aldrig att hända. Så om denna läkare säger nej får jag väl be att få träffa en annan. Har läst lite om rutinerna kring komplicerade förlossningar och enligt dessa ska man undersökas igen innan man får åka hem, det var det ju ingen som gjorde på mig. 

Redan nu har vi sett sparkar genom magen, känns sjukt tidigt. Men roligt. 

Ikväll ska jag ta ett bad. Ser fram emot det så mycket att jag får gåshud ba jag tänker på det. Och läsa nya Mama. Aaahhhh.

Halvvägs

Ok. Halva tin. Känns som jag varit gravid i hundra år. Men det är ju en evighet sedan jag tog testet, i slutet av juni. Med Link var det mer en överraskning, denna gång hade jag ju upptäckt att mensen var sen, men jag hade samtidigt svårt att tro det. När jag gått tio dagar över tiden var det kanske lite obvious... Men jag tog ett test och blev väl inte jätteförvånad över krysset, det var mer "va? Nu? Hur gick det till" haha. Förvånade och glada var vi. Men det är galet hur stor skillnad det är att vara gravid med ettan och med tvåan. Man hinner ju ingenting denna gång. Förra gången hade jag exakt koll på vilken vecka+dag jag var i, nu måste jag kolla i appen. Jag hade full koll på precis vad son hände i utvecklingen, hann tänka, känn, älta osv. Nu är det mer "shit, är det helg nu igen?". Det är på sätt och vis skönt. Fast jag har inte varit mindre orolig denna gång, snarare tvärt om. För får man ha sån tur två gånger? Får jag en frisk och levande och glad liten bebis i min famn och i mitt liv en gång till? Är jag verkligen värd det? Denna gång är jag liksom medveten mer om hur herrans många små beståndsdelar som ska på rätt plats för att det ska bli en såndär underbar unge. Men jag försöker njuta, försöker slappna av och släppa kontrollen. Efter ultraljudet förra veckan blev det lite lättare. Han lever och snurrar runt och suger på tummen och har en hjärna och alla små kammare i hjärtat. Jag längtar så efter honom, efter vår lillebror. Och för ett par dar sen kunde Jens känna en spark på utsidan av magen. 

Lillebror

Det blir en lillebror. I februari får Link bli storebror och jag och Jens tvåbarnsföräldrar. Sick! Gift tvåbarnsmorsa, jag som känner mig som 20 ibland...

Ultraljudet var i måndags. Jag var så nervös att jag knappt andades. Även om barnmorskan sa med en lugn barnmorskeröst att de flesta barn som klarat sig såhär länge är friska och mår bra är det ju långt ifrån någon självklarhet. Vet en som fick veta på ultraljudet att bebisen dött två veckor tidigare. En annan hade fått besked om att hennes tvillingar var sjuka och behövde genomgå en operation. En bloggare som gick ut med graviditeten för att dagen efter få veta på UL att det inte levde. Skräckscenarion. Så när jag fick veta att det låg en helt frisk liten kille där inne blev jag så fruktansvärt tacksam. Han knölar runt, jag känner honom. Och idag fick jag veta att den blivande tvillingmammans barn, som skulle fötts samtidigt som min lilla tvåa, inte hade klarat operationen. Stängde in mig på toan på jobbet och grät. Livet är inte rättvist. Men jag är tacksam. Och full av sorg för hennes skull. Men jag tänker att tvillingarna inte ville till bebishimlen ensamma. Att de kanske behövde sällskap och stöd av varandra på sin resa. Men jag tänker också att de åkte fel. De skulle ju hit.

Störst av allt

Ligger i sängen och lyssnar på regnet. Bredvid mig slumrar min älskade unge. Jag trodde inte, eller jag hade nog inte kunnat föreställa mig att ha barn skulle innebära att flera gånger om dagen få en kram och få höra "Du är så fin mamma, jag älskar dig mest i hela världen". Att det skulle medföra, tillföra så mycket kärlek i mitt liv. (Jaja sen blir han stor och smäller i dörrn och ibland nuförtin kallar han mig bajsmamma och man är svintrött ibland och helt blå under ögonen men skit i det nu, det är inte det jag tänker på nu.)

När jag var som ensammast, men ändå vuxen, tänk om jag vetat att den här goskillen skulle bli en del av mitt liv. Att jag aldrig skulle vara ensam mer, oavsett vad. Jag är så glad och tacksam över att jag höll ut, stod ut.

Vardag igen

Tillbaka till vardag igen även om jag inte börjar jobba förrän på torsdag. Dagisinskolning på nya stället för Link. Det verkar sååå bra, jag hoppas så att han kommer trivas. But no more promenad på Guppeliguppvägen på jakt efter sommarlovets största smultron. I alla fall för i år. 

Tycker själv att det är lite skönt med höst. Rutiner och nya friska tag. 

Semester

Befinner mig i ett historiskt ögonblick. Mitt i min första semester. Jag får betalt för att ligga i sängen en halvmulen kväll och spela candy crush. Satt på trappan till huset och lyssnade på en hackspett och tänkte "såhär kan också en onsdag vara." Sedan funderade jag en stund och insåg att jag inte var helt säker på att det var onsdag. Helt ljuvlig fundering. Jag är så värd detta. Dels har jag jobbat (och pluggat, ibland båda samtidigt) i 12 år utan en riktig ledighet, dels har senaste tiden i mitt liv varit sjukt stressig och allt med flytten som egentligen pågått sedan mars ungefär. Jag var samordnare på jobbet de tre sista veckorna innan ledigheten och det var sannerligen inte en dans på rosor. Men nu. Mamma och lillasyster åkte hem idag efter ett par dar med oss här i Hälsingland. Om några dagar kommer Linkens farmor hit och gör oss sällskap.

Jag och Link har gått i sommarregnet på grusvägen och letat smultron och vildhallon, pratat om livet och hittat en platt liten orm som var alldeles död. Hur idylliskt får det vara egentligen?

Små bebbar blir stora killar

Vad är det här för en liten plupp? Har han varit sådär liten? Det är ju helt sjukt. Nu brer han mackor, går på pottan, klär på sig och berättar långa haranger om livet och vad han ska drömma om på natten. Har suttit och kollat igenom massa gamla bilder, jag både minns skitmycket och ingenting från den där tiden. Är väl en överlevnadsgrej. Att glömma det värsta. Jag var ju själv en liten skrutta där. Men nu betas det av på to-do-listan i livet. Barn, giftermål och fast jobb stod på listan. Allt är kirrat. Större lägenhet stod också på listan men var jävligt beroende av punkten fast jobb. Det är så jädra nära nu, tills den nya adressen Vallavägen 123. Vi har bott i Flempan i åtta och ett halvt år. Under denna tid har det varit kolugnt, men de senaste typ tre månaderna har det varit en enorm garagebrand, en explosion med evakuering och nationella insatsstyrkan som satte upp nån sambandscentral på vändplanen nedanför huset och gick runt i skyddsvästar och k-pistar eller liknande, för att plocka in nån nisse, det brändes ytterligare lite bilar och sedan hotade nåt jävla sär brevbäraren så att för tillfället delas ingen post ut, utan alla boende i 450 lägenheter måste hämta postjävlen på företagscenter i Huddinge. Vi.Är.SÅ.Trötta.På.Att.Bo.Här.Nu.
Varje dag är en prövning i detta skithål. Alla dessa händelser gör det ju lättare att flytta. Innan tänkte jag att det skulle kännas lite sorgligt att lämna den lägenhet där hela mitt vuxna liv ägt rum. Lägenheten där jag och Jens satt i en klädkammare och fnissade åt att vi skulle bo ihop, utan en aning att det i samma klädkammare skulle bo en blondlockig Link, fem år senare. Stället där jag tog det positiva gravtestet 3 juli 2009. Stället där vi körde in med en Blocket-fyndad Emmaljunga med en liten skrutt i. Stället där vi förlovade oss, 17 februari 2006, i en gammal skinnsoffa. Stället där jag fått positiva besked om massa jobb och till sist ett samtal med erbjudande om en tillsvidareanställning och jag satt på köksgolvet och grinade när jag lagt på. Stället där jag på riktigt gått från festprissa med inga-planer-alls till gift morsa med mål.

Längt

Efter ett fullproppat, asroligt 1,5 dygn i Alvesta på 30-årsfest med Eurovision-maskerad, sjukt god mat, rosé i gassande sol, häng med gamla vänner, en dagen-efter med fnissande, övertrötta asgarv och dåliga skämt plus kaffe i mängder längtade jag ihjäl mig efter en liten treåring som sparkas i sömnen. När jag kom hem och hade sniffat lite på honom när han sov och sedan på morgonen fick en liten sömnig varm kropp intill mig i sängen kände jag verkligen... liksom vad livet går ut på. Mitt liv i alla fall.

Det är så jädra gött att få göra några återbesök i det förra livet, i det som var innan. Men det går liksom inte lång tid så vill jag bara tillbaka till sömnbrist, treårstrots och grusiga golv. Och kärlek, roliga frågor och gos. "Jag var ledsen igår när du inte var hemma" fick jag höra i hissen i morse. Och sedan en hård kram och "jag vill pussa dig på... pannan!" När jag lämnade på dagis. Min finaste unge.

Tidsfördriv

Bästa promenad: Ner till sjön i Hälsingland.

Favoritgata: Ja säg det.

Favoritdrink: Gin och tonic eller Mojito.

Äter lyxmiddag på: Vapiano haha! Asgott = lyxigt.

Bästa mikromaten: Rester när det är middagspanik.

Favoritförort: Haninge. Snart mitt nya hem. 

Fikar gärna på: Johan & Nyström på Swedenborgsgatan gör bästa latten i stan. Fabrique gör sinnessjukt smarriga bullar.

Bästa lunchställe: Ciao Ciao vid Hornstull eller Texas-stället på en gata jag inte vet men 62:ans buss stannar precis utanför dörrn.

Bästa brunchen: Har inte brunchat på år och dar.

Bästa kaffet: Johan & Nyström.

Bästa konsertlokalen: Oj.

Bästa baren: Judith o Bertil är ju trevligt. 

Här bjuder jag mamma på middag: Ramblas.

Här bjuder jag pappa på middag: Han bjuder nog mig på middag om jag känner honom rätt. Smått och gott från rökeriet i Nynäshamn.

Senaste Stockholmsupptäckt: Det låg en tunnelbana rätt nära jobbet. Någon hade ritat trädandar på återvinningsstationen hemma. 

Senast sedda teater-/dansföreställning: Jesus Christ Superstar på Göta lejon.

Senast sedda utställning: Elisabeth Olsson Wallin på Jönköpings museum. 

En bra gå bort-present: Hemmagjord pesto.

Favoritlyxartikel: Clinique-produkterna i badrumsskåpet.

Läser just nu: Alfahannen av Katarina Wennstam.

Läser helst: Mia Skäringer, Linda Skugge.

Favoritråvara: Gruyére. Olivolja. Flingsalt.

Favoritfärg: Svart och grå.

Favoritmärke: Å vad jag är kass på sånt. Marc Jacobs göra snygga väskor.

Favoritskor: Knallgula sneakers. Svarta mockakilklackar med öppen tå.

Klädkonto per månad: 500-1000?

Dricksprocent: Beror på servicen.

Modeförebild: Hannah Widell. Cecilia Blankens.

Motionerar: Kånkar 15-kilosunge. Friskis&Svettis ca 1 gång i veckan.

Mest överskattade affär: American apparel eller hur det nu stavas. 

Det dyraste jag har köpt: Mina pattar. Eller hur? Hahaha. Eller min lägenhet.

Favoritprodukt på Systemet: Baileys. Ett rödvin som jag inte vet vad det heter, känner igen den på flarran. Classy.

Favoritprodukt på Apoteket: Pollentabletter. Iprensuppar för barn. Fuktgivande ansiktsspray.

Lyssnar på: Min son.

Bästa förfestmusiken: The soundtrack of Björkis eller Yay mongoparty.

Senast gnolade: Gul gul gul är mössan på mitt huvud osv.

Senast köpta skivan/-låten: Ehhh. Absolute synth-skiva på macken i Nässjö typ.

Mitt sämsta köp någonsin: En gul trenchcoat. Funkade inte. Knäppa skor på second hand. "Jag kommer nog gilla dem mer sen".

Dansar helst till: Pulp. 

Senaste impulsköp: Två par braller och ett par skor.

Senaste fyndet: Maskeradoutfit till på lördag. Oh lord...

Senaste secondhandfyndet: Minns inte.

Fulaste klädfärg: Transparent.

I dvd-spelaren/datorn: Pippi på rymmen.

Användbar pryl: Bilen.

Mode jag aldrig vill se igen: Foppatoffla. Men om det är mode kan ju diskuteras.

Värsta huvudbonaden: Keps som sitter liksom löst uppepå huvet.

Bästa huvudbonaden: Gubbkepsar a la Jens.

Favoritaccessoar: Halsband med namn från Amanda Egilson. Stora sjalar.

Bil/Transportmedel: Volvo740 anno 1988.

Återvinner: Det som går.

Hejar på/håller på: Mig själv.

Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: Får jag ba sitta tycker jag det är lite gött med den så kallade egentiden.
.

Fyy faan

Har varit sjuk en vecka nu. Är så jävla bitter. Nu har det satt sig på ena örat, känns som jag har lock för örat samtidigt som det blir rundgång och allt låter som det sägs med robot-röst.
I torsdags blev jag knockad av migrän. Stod ut på jobbet fram till att jag fått grönt att alla sidor kommit fram. Då kom allt över mig (hade känt hela veckan att jag skulle bli dålig). Hem med migrän. Sen feber, förkylning, hosta. Var halvok på påskaftonen så vi kunde fira hos mamma, men sen tappade jag rösten i två dagar. Hostat blodblandat slem. Börjar återhämta mig lite nu och tänkte försöka ta mig till jobbet i morgon. Innan allt detta var Link assjuk en vecka och nu börjar Jens bli dålig. Under tiden har vi haft två visningar och sålt vår lägenhet till ett riktigt göttigt pris.

Lugnet efter stormen

Igår hade vi 3-årskalas för Link. I morse kände jag mig nästan bakis när jag vaknade. Trötthet/sockerchock/kaffeöverdos/förkylning som jag motarbetat sedan januari tror jag är orsaken. Nu chillar jag och Link i soffan framför Alfons.
Är impad över vilka fantasifulla och fina pressar alla hade till Link. Men cirka 15 vuxna och 7 ungar i åldrarna 1-10 kan ju röja loss haha. Men det var så lyckat, fikat blev gott och tårtorna tjusiga och fiskdammen superpoppis och alla var nöjda och Link också.
Nu måste vi kavla upp ärmarna och fixa inför visning näsa helg. Suck. Men om allt klaffar blir vi Haningebor om mån månad kanske. 90 kvadrat! Badkar! Balkong! Stort kök! Underbart! Peppen är enorm! När allt är klart är det jag som bokar en tid för ansiktsbehandling på Unni i Moodgallerian.