Värsta julutmaningen är över. Ikladdandet av knäcksmet i hundratals knäckformar som bara välter. C'est fini, hurra! Vår vackra gran med paketet giganticus bakom (till Link såklart) är klädd sedan Lucia, nu med tillägget smällkarameller.
Lillebrollan är vild och galen och söker en huvudroll i nästa Alien-film. Mitt bäcken, min nerv i ryggen samt mina fötter är inte mina största vänner eller fans. Har haft världens bråk med Link idag, det är inte alltid populärt att bo två trappor upp utan hiss när unge herr Montén nästan alltid vägrar att gå up för dessa själv. Förut kunde jag ju bära honom, det går inte nu, han väger säkert 16 kilo och jag får sammandragningar och foglossning bara jag ska gå till tåget i sakta mak. Dessutom, efter snittet får/kan jag absolut inte bära honom uppför några trappor, jag kommer ju knappt få bära lillebror. Link måste lära sig detta redan nu men det är svårt. Han är van att få som han vill. (Nyttigt med syskon...) och han har varit oerhört mammig senaste tiden, mer än vanligt. Som om han känner på sig att det inte blir ett party att dela mig med någon. Så har jag haft dåligt samvete för det bråket. Hatar att bråka med honom.
I morgon kommer svärmor, på julafton massa andra släktingar och julfirandet i Monténs regi kan starta för första gången. Ska bli skitkul och mysigt. Underbart att ha plats så det går att ha gäster!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar