Efter ett fullproppat, asroligt 1,5 dygn i Alvesta på 30-årsfest med Eurovision-maskerad, sjukt god mat, rosé i gassande sol, häng med gamla vänner, en dagen-efter med fnissande, övertrötta asgarv och dåliga skämt plus kaffe i mängder längtade jag ihjäl mig efter en liten treåring som sparkas i sömnen. När jag kom hem och hade sniffat lite på honom när han sov och sedan på morgonen fick en liten sömnig varm kropp intill mig i sängen kände jag verkligen... liksom vad livet går ut på. Mitt liv i alla fall.
Det är så jädra gött att få göra några återbesök i det förra livet, i det som var innan. Men det går liksom inte lång tid så vill jag bara tillbaka till sömnbrist, treårstrots och grusiga golv. Och kärlek, roliga frågor och gos. "Jag var ledsen igår när du inte var hemma" fick jag höra i hissen i morse. Och sedan en hård kram och "jag vill pussa dig på... pannan!" När jag lämnade på dagis. Min finaste unge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar