Det blir en lillebror. I februari får Link bli storebror och jag och Jens tvåbarnsföräldrar. Sick! Gift tvåbarnsmorsa, jag som känner mig som 20 ibland...
Ultraljudet var i måndags. Jag var så nervös att jag knappt andades. Även om barnmorskan sa med en lugn barnmorskeröst att de flesta barn som klarat sig såhär länge är friska och mår bra är det ju långt ifrån någon självklarhet. Vet en som fick veta på ultraljudet att bebisen dött två veckor tidigare. En annan hade fått besked om att hennes tvillingar var sjuka och behövde genomgå en operation. En bloggare som gick ut med graviditeten för att dagen efter få veta på UL att det inte levde. Skräckscenarion. Så när jag fick veta att det låg en helt frisk liten kille där inne blev jag så fruktansvärt tacksam. Han knölar runt, jag känner honom. Och idag fick jag veta att den blivande tvillingmammans barn, som skulle fötts samtidigt som min lilla tvåa, inte hade klarat operationen. Stängde in mig på toan på jobbet och grät. Livet är inte rättvist. Men jag är tacksam. Och full av sorg för hennes skull. Men jag tänker att tvillingarna inte ville till bebishimlen ensamma. Att de kanske behövde sällskap och stöd av varandra på sin resa. Men jag tänker också att de åkte fel. De skulle ju hit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar