Lite trevligare är det ju att banta när det faktiskt ger resultat. Cirka 3,5 kilo på två veckor. Grattis till mig och min ömma träningskropp och min duktiga mun som inte moffat karra. Grejen är ju den att när man väl kommit ner till sin idealvikt kan man ju UNNA SÄ LITTÄ (som Tabitha säger) under kontrollerade former. Funderar på en smarrorgie när jag fyller år om cirka en månad. (Så var det med de kontrollerade formerna. Häpp.)
Sitter och porr-Hemnet-surfar och undrar om Haninge är så dåligt trots allt? Lägenheterna är ju billiga och så hemskt var det inte för tio år sen när jag gick gymnasiet där. Tänker också på lite annat:
- varför blir klockan halv två när jag sa att jag skulle sova tolv?
- varför låter det som om Link ska vakna NU? Räcker det inte med the sleepless nights vi haft de senaste veckorna?
- ja jag kom inte ihåg resten. Så gammal är jag nu. Tack.
På tunnelbanan idag ramlade en kvinna in i mig och blev helt bestört och bad om ursäkt. Jag sa vänligt att det var okej. "Du var väl inte gravid?" säger männskan då. Jag bara "EEEEEEHHHH nääe..." och ville dö lite grann. Sen var stämningen rätt märklig fram till T-centralen. Vafan jag väger nästan tio kilo mindre än när jag skrev in mig på MVC och jag kan till och med ha min smalkjol. Damn you woman.
I morgon blir det 10-månaderskontroll på BVC med Linkan och sen ska vi åka till Ikea med min pappa och köpa grindar och grejs och pinaler. Grind, I love you! Julklapp från svärmor minsann. Ska bli najsigt att ta farväl av kartong giganticus som täppt till dörröppningen mellan vardagsrummet och grushallen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar