Försökte ge mig på "somna i egen säng". Alltså inte jag utan barnet. Gick väl sådär. Efter att han brutalt kastat sig in i spjälsängens spjälor med huvet före var det liksom inget att orda om, bara ta upp och trösta. Då hade jag suttit med honom i hans rum jag vet inte hur länge och klappat, lagt ner, sjungit och försökt vara en god moder. Hrm. På't igen ba. Jag kan inte gå runt och bära honom, han väger ungefär tio kilo och jag hör på riktigt hur min rygg knakar ibland. Liksom knastrar i kotorna.
MEN så tittar man bara på honom och han är den ljuvligaste i hela världen och man bara "ahh jag kånkar runt dig tills du flyttar hemifrån". Jag saknar honom pruttmycket på jobbet, skyndar mig hem för att få så mycket tid som möjligt på kvällen tillsammans. Samtidigt är det ju skitkul att jobba och jag vill verkligen inte beklaga mig för mycket på jobbet, de ser mig nog redan som lite halvtrist morsa. MEN det blir inget Skånebesök för mina herrar, jag behöver alltså inte längta ihjäl mig i en vecka. Det enda som är synd med det är att Link skulle firat sin ettårsdag även i Skåne så släkten där hade kunnat vara med, men nu får vi lösa det på annat vis. Vi planerar för fullt för kalaset här, fasiken vad kul det ska bli! Ballonger! Tårta! Paket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar