bossebesök

Ständigt dessa fota-sig-själv-i-spegeln.
Detta var innan digitalkameran...

Och då menar jag inte Bossefin utan Bo Ohlsson. Jag vet inte om vi har hämtat oss än men Jens är i alla fall besviken över att det inte alls var så billigt som han hade trott, haha. Lite skit kom vi i alla fall hem med, bara ATT vi kom hem var ju ett under. Körde ut lite fel och irrade runt bland åkrarna kring Bollerup med en vrålande Link i baksätet. Herregud. När vi väl hittade rätt efter att ha kört tillbaka till satans Tomelilla började det tokregna på vissa ställen, det verkligen VRÄKTE ner och Link gastade i kapp. Vi var grymt tacksamma över att vi klämt i oss en liten Pölsemannen-korv innan vi åkte hemåt, annars hade vi väl kört i diket. Nostalgiskt var det att vara där i alla fall. Åka förbi torget, se att Sko-Be-Do fortfarande låg kvar. Att pizzerian Sandras hette något annat. Att Twigas lokaler tyvärr verkade vara igenbommade. Garva åt gatuskylten "Spruthusgränd", det skämtet blir verkligen aldrig gammalt. Se Bertils kiosk och gatukök och vandrarhemmet. Skånska raggare med cowboyhatt som slirar med Volvon bakom en. Och i minnet se en nerbantad Cillan, 21 år gammal, med sönderfärgat tuperat svart hår, svart-vita Converse, rosa-svarta randiga knästrumpor från Blue Fox på Gamla Brogatan, Lucky Strike mellan pek- och långfinger, på jakt efter livet eller världen eller vad som helst. Hittade Moa och Krillan på folkhögskolan och blev nära, nära vänner men tappade bort dom på väg vidare i livet. Vi brukade sitta bakom en jordhög på skolan och dricka folköl och snattra. Gick skrivarkurs och mådde skit. Var avis på Moa som hade en kille i Lund. Jag ville också att någon skulle tycka om mig. Satt och försökte lära mig HTML-kod för att fixa en hemsida med bilder och grejor. Delade rum med Frida och passade på att lyssna på Kent och Melody Club när hon var hemma i Dalby för hon hatade dom. Började på Friskis och Svettis och efter några månader satt inte brallerna uppe. Upptäckte Marit Bergmans fantastiska musik. (Lyssnade mycket på Mystery och visste inte då att det skulle bli precis så när jag träffade Jens cirka 1,5 år senare. Fatta, vi var bara 1,5 år från varann!) Kärade ner mig på vårkanten i en tio år äldre kille hemma i Stockholm och trodde att det var min tur att bli lycklig för allt verkade ju så bra. Blåst och besviken. Fy fan vad liten jag var. Och vad lite jag visste om livet. Om mig själv. Tacka fan att jag inte visste om att det skulle bli ännu värre. Det värsta hade redan hänt innan jag flyttade och det var ju tur. Och det bästa i skol- och vänväg hade jag inte upplevt än, jag hade allt framför mig: Björkis och Sörängen. Och att bli vuxen. På riktigt. Att återvända till minnena med make och son. Inte köpa cigg på Bo Ohlsson utan dreggelhaklapp, brallor i storlek 80, b-skräckfilmer och lite lösgodis.