stoppa pressarna

Gawd det riktigt kryper i kroppen. UTTRÅKAD!! Ingen online på msn. Det händer INGENTING. Det ligger en död katt någonstans som polisen ska ta hand om och det är ju förfärligt sorgligt men inget man direkt toppar på ettan med. Där ligger redan en handbollsgrej som ännu inte fått några kommentarer. En tant har ramlat med cykeln vid Hemköp också, det hände cirka 18:39. Nämen nu har två flickor fastnat i en HISS! Förlåt att jag är så dissig, inget alls ont om mitt jobb men jag sitter liksom HELT ensam på redaktionen och lyssnar på fläktbrummande och facebookar mellan läsarkommentarerna. I morgon händer det grejer, då blir det direktrapport för GUIF.

Jag längtar efter mitt förortshem bland de utspridda hushållssoporna. Efter min karl som är sanslöst bakis efter gårdagen. Efter min lilla katt som brukar kräkas hårbollar på min röda kabinväska.

Och jag längtar efter barn men det får man inte säga som kvinna i fertil ålder för då får du aldrig jobb. Jag har längtat i sex år. Det börjar bli lite tradigt. Det ploppar ut ungar till höger och vänster om mig och jag är där och håller och klappar och vaggar och luktar och byter och myser. Men jag vill ha en egen mini-cilia. Även fast jag bävar för att åka kollektivtrafik med barnvagn. Jag VET att det inte är en särskilt bra tid för detta just nu, men frågan är om det någonsin blir. Om jag aldrig får ett fast jobb då? Det blir fan hysterisk produktion efter bröllopet. Fast det är inte heller bra, för då är inte Future husband färdig med sin utbildning än. Kiss unt bajs, som min visa moder brukar säga.