GÖRT!

Det jag egentligen var mest irriterad på var väl det här med ålder. Kolla på bilden på bruttan däruppe. Ja, jag har photoshoppat den så att jag är slätare och blekare än vanligt, det är ju det bästa med den här världen, att man kan fejka. Men 15 år? 18 år? Eller, som det i ärlighetens namn faktiskt är: 26 år och cirka 9 månader.
Jag blir så jävla sur när alla HELA tiden tycker att jag ser så satans mycket yngre ut än vad jag är - och helt ogenerat påpekar detta! Som om jag skulle kunna säga till folk "Men GUD, är du bara 40, jag trodde att du var minst 62" Det är alltid okej att säga till folk som är smala att dom är så himla magra - och till folk att dom ser unga ut. Och så tror alla att man blir så himla glad av det. "Ja, var glad, tänk vad ung du kommer se ut när du är 40". Det spelar väl ingen roll. Antagligen kommer jag se ut som 40 när jag är 40 (efter barn och mycket jobb)
Problemet är väl att när man snart fyller 27 är det ingen komplimang att folk tror att man ska söka till gymnasiet. Vad säger det om mig egentligen, HUR jäkla oseriöst intryck ger jag folk egentligen? Det blir väl ännu mer genant när jag blir fru. Hej, jag är gift och ser ut som 15. Grattis till min karl och hans "unga" smak. Wooohooo.
Som en Mycket Känd Journalist sa till mig igår när hon skulle föreläsa för mig och mina kollegor: "Men gud, jag trodde du var 18." Ja, för många tidningar anställer en vikarie som inte har tagit studenten.

Nog om det.
Så här mycket ska jag inte klaga i fortsättningen. Bara lite.

Och eftersom jag sitter här i min övernattningslägenhet i Eskilstuna och sörplar chaite i min ensamhet måste jag bara uttrycka några saker:
1. Jag saknar min karl (future husband) och min kisse som är hemma i Huddinge
2. Tokläste Mia Skäringers blogg och jag älskar henne MER nu än tidigare om det ens var möjligt. Adore. I januari kommer nya avsnitt av serien! Jiha!