Vabbelivabb

Är hemma med en febrig och förkyld son. Det är så rörande att se hur han leker med sin docka samma saker vi gör med honom. Bäddar ner, stoppar om, pussar, säger att han älskar dockan osv. Känns så härligt att han har förstått att det är så man ska behandla varandra. Tänker på alla ungar som växer upp i otrygga hem, med eller utan missbruk, men särskilt utan trygghet. Det svindlar ibland när jag blir medveten om vilket oerhört ansvar jag tagit på mig och att jag varje dag och varje sekund skapar Links barndom, minnen och formar en person. Lägger grunden för den människa han ska fortsätta att utvecklas till. Shit. Gud jag hoppas innerligt att jag är tillräckligt bra.