Inte längre 20-nånting och gud så skönt. Jag har på nåt vis inbillat mig att man får mer respekt när man är 30 och uppåt, vi får väl se. Men fördelen med att bli äldre är i alla fall den säkerhet som kommer med åldern. Och att få vara vuxen, bestämma själv över sitt eget liv. Och jag är ju så lyckligt lottad att jag har en egen liten familj. Fy för att vara 21 och ensam, olycklig och rastlös igen. Fick så många frågor om jag hade åldersnoja, samtidigt som en del la till att jag hade ju familj redan. Ja, det är klart att jag nog inte hade tyckt det var så roligt att fylla 30 om jag var singel och utan barn, men det är ju för att jag alltid har velat ha barn och någon att leva med. Alla har ju inte de önskemålen. Men jag är rätt nöjd. Jag jobbar med det jag vill, är gift med en snygg skånepåg och har en gullig unge. Allt som fattas är ett fast jobb och en större lägenhet haha.
Dagen efter min födelsedag (på riktiga dagen fick jag fin bukett och presse på jobbet) hade jag ju öppet hus med massa folk. Blev superlyckat. Alla kakor och bullar och tårtor räckte och var goda, kaffet tog inte slut, gårdshuset var så stort att alla ungar och kusiner och kompisars knoddar utan problem kunde ha maraton mellan väggarna och folk verkade ha kul och det var så roligt att så många ville komma och fira mig. Fick så mycket fina presenter också att hälften vore nog. Men jag är jätteglad att jag tog mig i kragen och ordnade ett lite större firande, för även om det var stressigt innan var det himla roligt.
Nu väntar Linkans 2-årsdag, även om det arrangemanget blir lite mindre. Men jäklar vad han kan prata nu, den ungen! Urroligt! "Mamma, jag pruttade", enbart en mor kan tycka det är roligt jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar