Jag är lika tråkig som du: Första bröllopsdagen

Utanför kyrkan i riskastar-regnet.

Vilken dag. Igår firade vi i förskott vår första bröllopsdag, som egentligen är idag. Links farbror Fabian och Annett ställde mer än gärna upp som barnvakter, vi hade bokat hotellrum i Gamla stan och sen hade vi en helkväll. Middag på båten Flyt, sedan öl på Mosebacke. Solen strålade och vi mindes, pratade och umgicks. Sen sov vi till klockan TIO på söndagen, något som inte hänt på flera år känns det som. I alla fall inte sovmorgon för båda, samtidigt. Sen väntade en smarrig frukostbuffé och sedan var längtet efter Link nästan outhärdligt så vi köpte lite bullar att bjurra Fabbe och Nettie på, sedan åkte vi hem. Link hade ju sin första dopdag idag, något man inte direkt firar kanske, men jag hade köpt en svingullig tröja till honom på Weekday och Fabbe är ju Links gudfar så det var ju skoj att kunna fika lite.
Men det var verkligen helt fantastiskt att kunna ha tiden att verkligen umgås och prata. Prata om dået, 2004, när vi träffades. Vad vi kände då, varför blev du käär i mig-samtal, prata om bröllopet, om hur stressade vi var och hur fantastiskt det blev. Om föräldralivet, föräldrarollen, hur allt har förändrats till det bättre, hur underbart det är att vara en liten familj. Om hur allt annat inte spelar nån roll, så länge vi har varandra och vetskapen om att vi bestämmer faktiskt själva hur vi vill leva och göra i vår familj. Prata om framtiden, om nytt boende, om jobb och kanske fler barn. Det är så himla viktigt att få tid och ta sig tid för varandra. Så man inte tappar bort den där supersnygga snubben i randig tröja som man föll pladask för en höstdag 2004, bland alla tvätthögar, pyttipannatallrikar, räkningar och nattningar. Satan i gatan vad jag är kär i min man! <3