ttspektra calling

Vilken dag. Jag var nervös, det var jag, inför min första dag. När jag ska göra nåt läskigt brukar jag alltid jämföra det med att föda barn, hahaha. Så stört. Men jämför man så är ingenting i världen jobbigt/pinsamt/vidrigt/skrämmande/förnedrande/besvärligt. PISAKEJK liksom. Det känns som det är ett roligt gäng jag ska jobba med i alla fall, alla verkar trevliga. Men det är ju sinnessjukt mycket info i början, jag hatar den känslan, att känna sig ny och till besvär och man kan inga namn. Men det försvinner ju med tiden. Men att det alltid ska vara så mycket datastrul, har ju umgåtts mer med it-avdelningen än mina kollegor idag. På eftermiddagen totalhängde sig datorn kanske sex gånger på två timmar och jag ville ju bara få in mina jäkla bilder på fucking Let's Dance-folket och hitta en rolig bild från Pillertrillaren. Och jag hann typ bara vara med Link i ett par timmar när jag kom hem, sen somnade han i min famn efter asgarv och bus. Tänk om han kommer glömma bort mig lite? Jag kommer vara borta från typ sju på morgonen till sex på kvällen. Ajajaj. Fast man kan ju inte tänka så heller men det gör lite ont i mammahjärtat. Samtidigt som det känns himla bra i journalisthjärtat. Detta dilemma.