Come what may

3 juli 2009
Sitter på soffan i vardagsrummet och gapar med händerna framför
munnen, grinar en skvätt av lycka och glor på ett positivt gravtest tillsammans med Jens.

3 juli 2010
Sitter i köket i huset i Hälsingland med kameran i högsta hugg
och kollar in hur min son vänder på sig från ryggläge till mage helt själv.

Är det inte helt surrealistiskt vad som kan hända på ett år? Ibland kan jag bli förvånad över både hur snabbt och långsamt tiden går. Minns den där fredagen 2009 som om det var igår. Samtidigt kändes det som jag var gravid huuuuur länge som helst. Och Link är bara 3 ½ månad, jättekort tid har gått sen han föddes, men jag kan inte minnas livet utan honom. Förlossningen känns som ett hemskt, avlägset minne, som om det hände för flera år sedan. Ibland när han ligger och sover på min bröstkorg och jag snusar honom i nacken kan jag på riktigt få ont i hjärtat för att jag tycker så oerhört mycket om honom.