Plöjer frenetiskt böcker om småbarnsföräldrar som har häcken full. Läser om Linda Skugges Sylvia som aldrig hinner köpa varken kattsand eller klänningar till systerns bröllop. Om Martina Haags magsjuka barn och långa listor på must-to-men-hinner-aldrig. Om HKMB (helt kört med barn) hahaha. Jag som känner mig stressad med ett (1) barn som för tillfället sover, med en sambo som är hemma med mig och bebis. HUR ska jag fixa fler? Jag förutsätter att Link får ett syskon eller två men jag kan få hjärtklappning bara jag tänker på hur lite tid jag kommer få för mig själv. Det är som mitt framtida jag garvar åt mig.
"Träna tre gånger i veckan? HAHAHA - HKMB!"
"Lägga upp fötterna på soffbordet och Fejsbooka och läsa mammabloggar? HAHAHA - HKMB!"
"Sova längre än till klockan 05? HAHAHAHA - HKMB!"
"Sova över huvud taget? HAHAHAHAHAHAHAHA - HKMB!"
Jag kan tycka att det är så lyxigt när jag åker tåg eller buss ensam, till exempel när jag ska åka och plåga fläsket på Friskis, att jag får sitta ner! Jag kan liksom gå in i bussen och bara sätta mig på en ledig plats! Inte stå upp för att jag måste hålla koll hur läget är i vagnen och chauffören kör som en galning och man flyger fram och tillbaka som en liten vante. Och att kunna lyssna på musik i hörlur eftersom man inte behöver spänt lyssna efter argt gnyende. Absolut inget ont om Link, att ha blivit förälder är det bästa, mest fantastiska och kärleksfulla jag har upplevt, det är galet hur mycket man kan tycka om någon! Men jag menar bara att man börjar uppskatta andra saker i livet, hehe. Som att få sitta ner på sin lilla (?) rumpa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Haha, vad bittert det låter. En tröst, fram till det ögonblick den minsta skiten lär sig att förflytta sig själv är det drygt som fan med 2 barn. Därefter händer något sjukt, det äldre barnet och det yngre barnet börjar LEKA tillsammans och vill inte ens veta av sina föräldrar. Ja, om man har tur. Det kan ju slå fel ut så att den stora nyper den lilla när ingen ser.
Men en del saker är ju så fel. Man kan träna hur ofta man vill, antingen skaffar man maskiner och hantlar till hemmet, eller så joggtränar man med vagn och gör styrkeövningar hemma med kroppen som enda motstånd, eller så lyxar man till det och väljer ett gym med barnpassning.
Fejsbooka och läsa mammabloggar kan man göra med telifånen, pöcko!
Sova längre än till 05 är bara dumt. För det första kommer du att vara tacksam att du har morgonpigga barn när det är dags för barnomsorg, det är heeeeeeemskt att behöva väcka sura ungar på morgonen. För det andra hinner man mer när man är ledig om man går upp tidigt.
Sova överhuvudtaget? Nja, det behöver man väl knappt så länge man ammar eller är gravid, då är man ju hög på hormoner.
Sen vill jag slå ett slag för att dela upp föräldradagar redan från barnets födsel och jobba exempelvis varannan dag. Att kombinera föräldrapenning med timvik är betydligt mer fördelaktigt än att kombinera timvik med a-kassa. Så får man massor med, kanske inte egentid, men åtminstone vuxentid som fokuseras på annat än Minifom och blöjeksem.
Skicka en kommentar