15 mars 2010 12.13
3,5 kg 51 cm
LINK MONTÉN
jag trodde aldrig, aldrig, aldrig att det skulle vara så jobbigt. och göra så in i helvetes jävla allanballan skitont. eller att jag skulle ha sammandragningar så starka att jag skrek rätt ut som en stucken gris och så ofta att de bara avlöste varandra och jag knappt hann andas emellan. och själva utploppandet ska vi inte ens snacka om. och efteråt. och svullna kroppsdelar med sydda stygn och amning som inte vill och en pojke som inte vill äta utan bara vara knallgul och ingen sömn och känslomässig bergochdalbana och framförallt: jag trodde aldrig, aldrig aldrig att det skulle vara så här urhärligt, fyllt av kärlek och helt galet underbart fantastiskt. att det skulle vara värt precis allt. för nu är han här. och han är tre dygn gammal och jag minns knappt livet innan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar