back on track

ett är i alla fall säkert: jag hatar fortfarande sjukhus och de senaste dagarnas genrep av vad som komma skall i mars har knappast gjort mig tuffare. BLÄH. men trots tisdagsnattens vidriga äventyr som slutade för ungefär två timmar sen, är allt ok. med mig och bebbi. men fy faskien vad man känner sig liten, ensam och dumförklarad på sjukhus. ett jävla kolli är man. säger läkaren att man ska dra ner brallerna är det bara att lyda. blir du beordrad "toa-säng" (dvs stanna i sängen förutom toabesök) är det bara att snällt ligga kvar, glo i taket, lyssna på roll on på podradio och se alla färdiggravida slussas bort och iväg för att leverera bebbi och själv ligga med en liten 26-veckorsmage och bara längta HEM.
kaffet och snickersglassen som intogs när jag kom hem var typ det godaste jag ätit i mitt liv. och jag fattar varför gamla på sjukhus svälter ihjäl till slut för maten där får fan skolmaten att smaka som från operakällaren. torrt och utan någon som helst smak. disgusting.
nu ska jag ge mig på projektet att hinna klart en hemtenta till kl 16 i morgon. får se vad som kan klämmas fram.