hur kan man sakna någon man aldrig träffat? eller längta efter någon man inte känner? allt eftersom magen blir större och större känner jag ett sånt suuuuuug efter min bebis att det är knasigt. med tanke på att den bara är omkring ett halvt kilo tung just nu tycker jag verkligen att den ska stanna lääänge till i maggen och äta upp sig, men jag längtar ändå urmycket efter att få träffa den här lilla personen! man går runt med en liten människa i sig, som man känner av till och från, en buff och putt här och där, sparkar och akrobatiska kullerbyttor, hela tiden har jag sällskap av den här lilla skrutten, men det är absurt att man ändå inte har träffats! gravid-schizo hej! jag vill lukta i nacken, pussa på mjuka kinden, hålla i famnen och kika på den och se vilka drag jag känner igen. titta på bebisen och veta att det här är mitt barn! mitt!! vi får hoppas att stackarn inte får min vintertorra hud, som för tillfället håller på att driva mig till vansinne.
nu ska jag ta tag i hemtenta och redovisning och försöka hålla i sär dessa två jäkla delkurser och bara försöka stå uuuuut för kommande två veckor blir inte roliga, att jag kommer ha häcken full med skolarbete är en underdrift.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar