Trött men speedad. Hjärtat slår dubbla slag då och då fast jag bara ligger ner. Det är nära nu. Men allt är en väntan. Jag önskar verkligen att jag kunde vara en sån person som levde för dagen, inte planerade så mycket, inte hetsade upp sig. Inte tänkte "sen", "men när...", "om två månader", hela tiden. Som hade ett lugn och kände sig tillfredsställd just där, då och nu.
Längtar efter sommaren, ljuset och värmen. Trött på gåshud, torr hud, blodådror som syns.Oftast vill jag bara krypa ur mitt eget skinn. Varför går inte det, bara lite ibland? Duscha så varmt att huden skrynklar sig och faller av som en silkig klänning på badrumsgolvet. Huden på mina fingertoppar är torr och äcklig. Ingen kräm i världen hjälper.
Ibland undrar jag hur man gör. Hur man lyckas. Det känns ju inte som om det är medelklassen som får alla dom där fantastiska jobben. Nej rikis-tjejerna åker ut till Flempan enbart för att gå i skolan, sedan slänger dom ett föraktfullt ögonkast mot dom stackars satar som måste bo där. Som kanske inte har något val. Som inte känner att "Just den här månaden har jag inte råd med en Chanelväska, men kanske sen". Nej. Just den här månaden har jag inte råd med ett jävla skit ska jag tala om.
Nu ska jag gå och lägga mig, gammal bitterfitta som man är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar